Vad jag kunde ha sagt.

Hejsan.

Förra svenska lektionen fick vi att läxa att skriva ner åsikter och synpunkter på bloggen om romanen vi nyligen läst. Denna läxa var främst riktad till dem som kanske inte säger så mycket under lektionerna.
Jag råkar dock vara en av dem som väldigt gärna framför mina åsikter.
Men det var ändå en liten sak jag faktiskt inte tog upp på lektionen. Tänkte att jag kunde passa på att göra det här istället.
Det handlar om mina tankar kring hur mycket Z:as barndom kan ha påverkat hennes starka önskan till att någon gång skapa en egen familj.
Min uppfattning om hennes uppväxt är att den inte var speciellt kärleksfull och förlåtande.
En hård uppfostran av framför allt mamman och ett väldigt givande och tagande när det kommer till att känna skuld.
Kanske Z:as olycka kring sin egen barndom sporrar henne till att vilja skapa en bättre för någon annan?

Godnatt.

Analys 4.

Då var det dags att skriva den sista analysen om Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande.

Varje dag möter du olika slags människor på olika platser som allihopa analyserar dig olika. Vissa tänker inget speciellt medan andra kanske ägnar en stund åt att fantisera om hur du är och hur ditt liv ser ut.
Förmodligen har du fått spela både det ena och andra i dessa människors tankar. Allt ifrån en självsäker och framgångsrik politiker till en hjärtekrossad stackars själ som är på väg till Coop för att köpa kilovis med tröstmat.
Frågan är, hur ofta stämmer dessa människors analyser av dig? Förmodligen inte så ofta.
Men vi säger att situationen ändras och du måste presenterar dig för allihopa. Skulle det förändra något eller skulle deras uppfattning om dig fortfarande stå på noll? För hur mycket av sig själv visar man egentligen för andra? Avslöjar man, medvetet, mer av sig själv för vissa speciellt utvalda eller är det något man gör undermedvetet?
Eller är det bara så enkelt att olika människor uppfattar dig olika? Det kanske inte är så att det är du som förändras utan att det är deras analyser som är olika.

På sida 242 får man en inblick i en typisk dispyt Z och hennes älskare haft under bokens gång.
Den handlar om framtiden. Egentligen en väldigt lustig grej att argumentera om med tanke på hur oförutsägbar den är.
"Älskaren" anklagar Z för att bara tänka på framtiden. Stora delar av hennes vardag går åt att bekymra och oroa sig inför hur allt ska bli. Men även fantisera om hur hon vill att ska bli.
Hans önskan och förtvivlan ligger i hans passion för att leva just nu. I nuet. För nuet. Låta framtiden vara och koncentrera sig på det man har istället.
Stämmer det han anklagar henne för? Uppfattar de flesta henne som en framtidssträvande människa eller är det bara han  och hans analys som kommit fram till den slutsatsen?

Det som gör just detta så intressant är att Z:as mor anklagar henne för precis raka motsatsen.

På sida 285 skriker hon om att Z aldrig tänker på framtiden utan att hon endast lever i nuet. Precis som "älskaren" ser hon negativt på Z:as sett att prioritera sitt tänkande om tid men hon har helt klart uppfattat problemet på ett annat sett.
Så min fråga är - Har någon av dem rätt?
Är det så att deras analyser skiljer sig åt pågrund av att de helt enkelt tänker olika eller är det Z som framstår som två olika personer beroende på vem hon har att göra med? Såfall, gör hon det medvetet eller undermedvetet?

Detta grubblande får mig att tänka tillbaka till mitt senaste inlägg.
Det kan ju vara så att det är miljön som förändrat Z sett att se på saker och ting. I England där hon måste vara vuxen och handskas med sitt liv helt själv tänker hon på framtiden av en ren överlevnadsinstinkt medan hon undermedvetet inför sin mamma blir den revlolutionära tonåringen som vill leva sitt liv på alla tänkbara vis förutom just dem som hennes mamma vill.
Vem vet? Vem vet...

Analys 3

Varje liv som föds har egentligen sin början i ett frö. Sårbart, litet och fortfarande skyddat från den yttre världen. Att inte förstå är en självklarhet och att inte ta ansvar är helt okej.
Men så vattnas fröet och allt eftersom utvecklas något mer. Det lilla fröets pansar bryts på mitten likt en skör pinne och ut växer en stjälk. En början på ett liv.
Än så länge står det lilla livet inte på sin topp. Men det växer fortfarande. Millimeter för millimeter.
Sol, vind och vatten gör livet härdat. Men inte odödligt.
Så en dag slår livet ut i blom. Det är fullt av olika färger och har antagit en skepnad som bäst anpassar sig till den miljö den växer och utvecklas i. Men så en dag flyttas det lilla livet till ett annat ställe. Där jorden inte är lika bördig och solen inte skiner lika starkt. Livet måste genast anta en annan position. Växa sig viltvuxet. Utöka sitt revir. Sitt liv. Visa var det står.
Åren går och livet får lov att komma tillbaks till dit där allt startade. Rädd, upptäcker det hur mycket det förändras. Livet passar inte längre in där och allt som förut kändes tryggt, känns nu bara främmande.
Förändringarna skedde inte med dess avsikt men miljön såg till att det hände ändå.

Genom bokens gång får man en känsla av att skillnaden mellan hur man beter sig mot varandra och behandlar andra är stor när man jämför Kina med länder i Europa.
I Kina är det viktigt att vara artig (framför allt mot främlingar) och alltid hålla den vänliga fasaden uppe.
Fina resturanger i Kina har tex tävlingar om vem som kan le längst och finast för att få ett jobb som servitris.
Bara det säger ju en del.
Även om Z inte säger det rakt ut kan man skymta ( tycker åtminstonde jag) att hon tycker att många människor i Europa är ganska, med brist på ett bättre ord, otrevliga. Eller i all fall ointresserade av att hjälpa.
Men precis som det lilla fröet, präglas även människan av miljön. Är det soligt kan man trippa fram på tå och är det stormigt får man helt enkelt se till att ta sig fram ändå.
På sida 205 träffar Z en man. Han upptäcker att han tappat sina sista slantar och på så sätt slarvat bort sin chans att komma hem när deras korta möte börjar gå mot sitt slut. Utan att säga det rakt ut ber han henne om hjälp men Z svarar bara med ett kyligt leende och ett hånfullt "adjö".
Trots att ett förakt växt i henne gentemot denna främmande man tror jag inte att hon skulle ha lämnat honom ensam, helt utan hopp, om samma sak hände i början av boken. Z har utvecklat en kallare sida av sig själv sedan hon flyttat ifrån Kina.
Men om hon ska överleva västvärlden kanske det är det hon måste göra. Sätta sig själv i första hand.
Eller? Fungerar det verkligen i längden?

Min andra analys.

Godkväll. Här kommer min andra analys av Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för unga älskande.

Språket. Det är ett otroligt förunderligt men också fascinerande påhitt. Ljud som formas av läppar, gester som skapas av händer, kroppspråk som dansar längst kroppens alla lemmar och mimik som leker i ansikten. Språket är offentligt, lokalt och allmänt men också personligt och privat.
Det finns fackspråk man ofta använder sig av men som man aldrig skulle dela eller använda tillsammans med någon annan än just den utvalda människa eller grupp fackspråket existerar mellan.
Det är för internt, för intimt.

Men språket är inte bara vad man gör det till utan också varifrån man kommer.
Miss Z för dagbok under bokens gång och på sida 148 beskriver hon hur det engelska språket påverkar henne.

När man läser den lilla text som står fick jag en känsla av att kanske språket i sig har en makt vi inte förstår oss på. Som en jättestor cirkel där bara de som verkligen kan bruka dess kvaliteter är värdiga att befinna sig inuti. Om du tänker tillbaka till en situation där du känt dig fruktansvärt maktlös och insuper känslorna som återuppväcks kommer du förmodligen känna en lättnad över är att just det tillfället är över (det gör i alla fall jag).
Försök nu tänka dig in i Z´s dilemma. Att aldrig få lov att bara sätta sig ner och verkligen gå igenom vad som hänt under dagen utan av att bombas med mer information eller aldrig förstå någon/något fullt ut utan att känna sig dum. Det kallar jag maktlös.

Hon beskriver hur språket dominerar över henne, att hennes självförtroende bryts ner och hennes mänskliga värde sjunker.
Det finns ingen människa som orkar att lära sig något utan att få beröm och bekräftelse. Allt negativt blir lättare att handskas med om man ibland kan tänka på det positiva.
Tänk dig att inte kunna beskriva din kärlek till någon, utan att det blir fel på grund av krånglig språkgrammatik. Trots att tanken var helt rätt.
"Always look at the bright side" sägs det. Men fungerar den åsikten verkligen om man lever i en oförståelse till den sociala världen. För det är egentligen det Z gör. Från första dagen hon kom till England och kanske till och med sista? Det återstå att se.

Fortsättning följer. Linn.