Försök till kärnfysik.

Hejhej.

Veckans bloggfråga: Vilken kortfilm tycker du passar bäst in på novellen "Försök till kärnfysik"?

Jag har nu kollat på alla de kortfilmer som var inspirerade av Försök till kärnfysik skriven av Jonas Hassen Khemiri och kan på en gång säga att film nr 7 var min absoluta favorit.

Jag har alltid haft väldigt svårt för saker och ting som är ett "mellanting". När det varken är det ena eller det andra. Som tex film nr 1. Det är en kombinaiton mellan en verklighet och en orimlighet.
Besynnerliga mönster och teckande figurer gjorda i bisarra former som inte alls stämmer överens med det naturliga.

Men samtidigt var det ingen Sience fiction. Mänskliga ögon och små bebisar känns ju ytterst vanligt och allmänt. Men kan helt enkelt säga att det var en snevriden version av verkligheten. Fascinerande tycker vissa. Ruggigt tycker andra.

Film nr 7 däremot hade ett intressant upplägg som dessutom baserades på det viktigaste budskapet i novellen. Nämligen hur uttråkad människan blir av det gamla vanliga och hur olika man uppfattar vissa situationer beroende på vem man är. Som i ett förhållande. Den ena partnern längtar ut efter nya äventyr, trött på allt det gamla vanliga, medan den andra inte kan se några som helst fel på livet de lever tillsammans.

Det gamla paret har fasnat i förlegade rutiner. De lagar mat hemma, sitter och äter på sina vanliga platser vid det vanliga välanvända köksbordet och pratar förmodligen om exakt samma saker som det de pratade om dagen innan. Under hela filmen får man följa kvinnans tysta perspektiv på deras förhållande. Hennes lätt panikslagan ögon när de gått och lagt sig, hennes ängsliga kroppsspråk när hon är ute och går och hennes allmänna rastlöshet som visas extra tydligt under middagen då hon snabbt reser sig upp för att ta hand om disken. Redan från början av filmen får man samma tankar om deras liv tillsammans som man får om en utsliten disktrasa. Tråkigt.

Den engelska texten som kommer upp emellanåt skapar en slags ironisk förnimmelse. Den stämmer inte alls överens med filmen förrän man kommit en bit in i historien och det skapade ett intresse hos mig.

Slutet var väldigt tydligt. Kvinnan har packat sina väskor och står redo för att börja om på nytt. Mannen visas inte längre i bild. Efter vad texterna förmedlat förstår man att det här är början på någonting nytt.

Vi hörs!